CHRIS BARBER - A Trailblazer’s Legacy

chris barber

CHRIS BARBER
A Trailblazer’s Legacy
The Last Music LMCD227 4-CD (4 tim och 53 min)

Den 2 mars i år avled Chris Barber, några veckor innan han skulle fylla 91 år. Denna 4-CD var på gång redan innan Barber avled, men har nu blivit en hyllning verkligen värd namnet till denne legendariske engelske musiker och hans gärning.

Trombonen var Barbers instrument, och musiken är vad som lite slarvigt brukar kallas tradjazz. Men denna samling visar att Barber var mycket mer än så. Bakom den ofta New Orleans-inspirerade musiken framstår Barber som den som verkligen satte amerikansk jazz och blues på kartan i det brittiska samväldet, och via detta inspirerade en tidig generation av både lyssnare och musiker. Om man nu inte går bananas över trombonjazz, så finns det många guldkorn här som är väl värda att höra, och man häpnar över Barbers mångsidighet och den otroliga resa hans liv omfattade.

Dessa fyra fullmatade CDn innehåller naturligtvis en mängd musik som presenterar Chris Barber och hans band som den framstående jazzman han var. Många låtar är live-inspelningar. Låt oss göra några nedslag bland vad som återfinns här för att visa på bredden.

Hans första utgivna inspelningar kom redan 1951. Materialet bestod av versioner av tidig amerikansk jazz från storheter som King Oliver, Duke Ellington, Jelly Roll Morton med flera. Några år senare kompade han Lonnie Donegans Skiffle Group på ”Rock Island line”, en låt som startade skifflehysterin. 1955 började Ottilie Patterson sjunga med bandet, en irländsk sångerska som skulle bli Barbers fru mellan åren 1959 och 1983. Låtar som ”St. Louis blues” och ”Careless love” är standards idag men var unika ögonöppnare vid denna tid. Repertoaren omfattade också Broonzys ”Too many drivers” och Dr. Claytons ”Moonshine man”, säkerligen med ursprung i Barbers stora skivsamling av 78or. Nu är det i och för sig inte ”Moonshine man” som Otillie sjunger utan Claytons ”Moonshine women blues”, med textens genus omgjord för att passa kvinnans perspektiv.

Barber är känd som den som tog över och arrangerade Muddy Waters första turné i England 1958. Men redan 1957 hade han tagit över Sister Rosetta Tharpe. Vi får höra en live-inspelning med henne. Tyvärr är hennes gitarr långt bak i mixen. För att försvara engelska musikers arbetstillfällen samarbetade det engelska arbetsdepartementet med det engelska musikerfacket för att förhindra amerikanska musiker från att spela i England. Men Barber upptäckte att många färgade amerikanska musiker tillhörde ett fack som inte omfattades av detta ”handelshinder”. Så Rosetta Tharpe kom över, liksom ett år senare Muddy Waters. Sonny Terry och Brownie McGhee hängde också med på denna sväng, här med ”Do Lord do remember me” och ”Betty and Dupree”.

Barber var otaliga gånger i USA och i en session från New York 1959 medverkar Floyd Casey på washboard. Casey är en kuriositet, han spelade trummor på fyra låtar bakom Bessie Smith sommaren 1931. ”Love me or leave me” med James Cotton kommer från 1961. Cotton var över till England för att spela på Lord Edward Montagus Beaulieu Festival. Två EPn spelades in med bland annat Alexis Korner på gitarr och Barber, denna gång på bas. Just denna låt kom inte med på grund av ett tekniskt fel, som nu rättats till. Louis Jordan, Sammy Price och Professor Alex Bradford är några andra smakprov på Barbers samarbete med afroamerikanska artister. Som kuriositet återfinns pubrockaren och gitarristen Ruan O´Lochlainn på ”Tailgate boogie” med Price. Han skulle några år senare spela sax på Bryan Ferrys andra LP. Andra fina insatser på gitarr görs av John Slaughter och Roger Hill. De fanns där under 60/70-tal, blev inga Claptons eller Greens, men vilka musiker.

Fjärde CDn i denna samling är inspelad i mer ”modern” tid, vilket avspeglas i soundet. Som exempel på Barbers aldrig sinande nyfikenhet finns en version av The Bands ”The weight/ Caledonia mission” samt en riktigt funkig ”Wake up” tillsammans med Eddie Bo från SeaSaint studios. En platta väl värd att söka efter, även den på bolaget Last Music. Också från New Orleans kommer Dr. John som gör ”Oh didn¨t he ramble” med senare pålagd vokal av Van Morrison. Samlingen avslutas med Barbers sista inspelning, ”Savoy blues” från 2018.

På senare år har det kommit några utgåvor med Barber som fokuserat på hans gärning tillsammans med bluesmusiker. Tre CDn under titeln ”Lost & Found” med artister som Sonny Boy Williamson, Terry/McGhee, Champion Jack Dupree och Howlin´ Wolf/Hubert Sumlin, mycket tidigare outgivet. Likaså dubbel-CDn ”Memories of My Trip” som dock dubblerar något med denna samling.

CDna presenteras i en 90-sidig bok fylld av information och massor av intressanta bilder från Barbers liv. Muddy Waters från första träffen i Chicago innan denne kom över till England. Vänskapen fortsatte genom åren, Jerry Portnoy skymtar i bakgrunden på en bild. Wolf och Sumlin från The Marquee i London, och underbara bilder på när Rosetta Tharpe fixar Barbers frisyr. En avslutande text av racerlegenden David Brodie handlar om Barbers stora motorintresse. Han ägde en av de två Lotus 62or som någonsin tillverkades. Sammantaget en mycket fin hyllning till en av musikhistoriens stora, väl värd att införskaffa.

Skriv ut