DIVERSE ARTISTER - Westside Blues Rumble Vol 2

westsidebluesrmbl2

DIVERSE ARTISTER
Westside Blues Rumble Vol 2
Titanic Records TR-CD 29102 (67 min)

Tillsammans med en samlarkollega har Galen Gart gjort ett bra urval när de plockat ur sina samlingar till denna andra volym. Det mesta är hämtat från Chicago åren 1956-76, vilket borde tilltala de flesta då bluesen sällan var dålig.

Först ut är Hound Dog Taylor med sin debutsingel från 1960. Det svänger bra men har inte det tryck som kom senare på Alligator. Låten ”Take five” känns igen från hans andra platta på Alligator. Jody Williams gjorde alldeles för lite inspelningar under eget namn om man ser till hans kapacitet. Han var flitigt utnyttjad bakom andra artister. Här bidrar han med tre låtar, där två är instrumentala. John Brim gjorde bara en inspelning under 1970-talet. Skamligt, då denna singel som hörs här är utomordentligt bra. Ruffigt värre där frugan Grace hamrar hårt på trummorna. Spåret ”Movin' out” kunde lika gärna ha varit en Magic Slim-låt, då soundet påminner om Slims. Freddy Kings debutsingel från 1956 finns med. Fyra år senare skulle han blomma ut ordentligt. Jessie Sanders gick under namnet Little Howlin' Wolf eller som här J.J. Taylor. Han plankar Wolf ganska bra, kompet kommer från Willie Dixons band, där en ung Billy Branch finns med. Johnny Little John gör sällan bort sig. Här i två fina spår från 1968 som kunde ha resulterat i ett helt album om de hade velat spela in mer med honom; tyvärr blev det inte så. Kvinnlig fägring kommer från okända Little Mary. Tydligen fick hon bara göra denna singel, vilket borde ha resulterat i fler. Hon kompas av Morris Pejoe's band. Ytterligare en artist med pondus som bara fick spela in några singlar 1968-69 var J.L. Smith. Låten ”Got my top let down” är en kanonspår där Freddy Roulett spelar så det glöder på sin steelguitar.

Från Detroit kommer ett spår från 1965 med Joe L. Carter som faller mig i smaken. För mig var han tidigare bekant med låten ”Please Mr. Foreman”. Piney Brown var en kraftfull sångare som hade sin bästa period tio år tidigare, men visar här från en inspelning daterad till 1959 att han fortfarande var att räkna med. Lefty Bates spetsar låten ”Sugar in my tea” med ett eldigt gitarrsolo. Andrew Brown gjorde fina singlar på märket USA. Hans bidrag kommer från den första, ett härligt långsamt spår med bitande gitarr. Mycket bra! Slim Wills var med i Johnny Youngs gäng där han blåste ruffigt fint munspel. Han gjorde några inspelningar för Carl Jones där han var mer polerad. I dessa två spår har han stoppat munspelet i fickan. Som sångare var han ganska begränsad. Arlean Brown var en krutkvinna med mycket bra röst. Hon hamnade aldrig på något större skivbolag. Little Mac Simmons spelade in henne på denna inspelning där han givetvis är med på munspel. Buster Benton, slutligen, med ett spår från 1968 som var nytt för mig. Benton, en kämpe, som fick göra en del skivor i slutet på sin karriär. Detta spår är inget han behöver skämmas över. Bara att buga över denna fina utgåva, hoppas trean finns inom räckhåll.

Skriv ut