1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Rating 0.00 (0 Votes)

Inom det bredare fältet av soul och blues har många "nya" namn dykt upp de senaste åren. Av dessa är sångaren, gitarristen, sångskrivaren och producenten Johnny Rawls en av de mest erfarna och talangfulla.

Photo by Charley NilssonVarm septemberkväll i Memphis. Stämningen är hög på musikbaren Huey's Midtown. Den mestadels unga och vita publiken har tydligt visat bandet sin uppskattning. Ett band som utan större åthävor och publikfriande knep bjudit på en rejäl dos soul/blues.

Scenen är nu tom och musikerna tar en välbehövlig paus. En paus, som för bandledaren Johnny Rawls innebär att ta sig tid med Jeffersons medarbetare.

- Trummisen Eddie Gillespie och jag har spelat tillsammans i tjugo år, berättar Johnny Rawls. Mike Newlone, bas och Bruce Spineer, keyboards och sax, har väl varit med lite mer än ett år. Vi har gott om jobb och fungerar bra ihop.

Born in Mississippi

Johnny Rawls föddes i Purvis, strax söder om Hattiesburg, Mississippi, den 10 september 1951. Han växte upp i Purvis och nere i Gulfport, 10 mil öster om New Orleans.

Genom radio och skivor kom Johnny tidigt i kontakt med soulartister som Sam Cooke och Jackie Wilson.

- Numera hör jag inte så ofta på Sam Cooke, säger Johnny Rawls. Men jag lyssnade mycket på honom när jag växte upp, och såg honom också framträda en gång när jag var i tioårsåldern.

Johnnys morfar, den blinde gitarristen John Paul Newson, brukade spela på familjeträffar och i olika lokala sammanhang tillsammans med en äldre kusin till Johnny.

- Det var tack vare morfar som jag ville spela, säger Johnny Rawls. Så jag började spela, inte bara gitarr utan även saxofon och klarinett.

När Johnny var tolv år dog hans morfar. Johnny ärvde hans gitarr och började spela på allvar. Efter några år i skolorkestern kom Johnny Rawls att spela i det band som Carl Gates, skolorkesterns ledare, hade.

- När jag var 15-16 år började jag spela bakom olika rhythm and bluesartister. Vi spelade bland annat med Muscle Shoals-artister som Willie Hightower och Jimmy Hughes, du vet han som kom ut med Steal away.

I slutet av 1960-talet startade Rawls sitt första egna band ihop med några kompisar från high school-tiden. Det var det enda bandet i trakten och fick därför ofta jobb som kompband åt de turnerande artister som spelade på klubbarna i området. Omkring 1970 jobbade Johnny åter ihop med sin gamle skolorkesterledare Carl Gates, med regelbundna jobb som uppbackning åt Z.Z.Hill och O.V. Wright.

The O.V.Wright Band

1972 flyttade Johnny Rawls till Milwaukee, Wisconsin, som sedan dess varit hans hemstad. Efter att under några år ha turnerat med sitt eget band, The Earthbound Band, erbjöds han att sätta ihop ett kompband åt O.V.Wright. Han kom att jobba som Wrights gitarrist och orkesterledare fram till dennes död i november 1980.

Åren med O.V.Wright var mycket betydelsefulla för Rawls utveckling som musiker och sångare.

- O.V.Wright var min stora favorit. Han var en av de största sångarna, men också en nära vän. Han lärde mig mycket under de tio-tolv år vi sammanlagt jobbade ihop.

Efter O.V. Wrights död slog sig Johnny Rawls ihop med gitarristen L.C. Luckett. Under deras ledning levde Wrights band vidare i tretton år som The O.V.Wright Band, med jobb som förband åt bland andra B.B.King, Little Milton och Bobby Bland, och som kompband åt artister som Little Johnny Taylor och Latimore. I mitten av 80-talet jobbade man också ett par år med Lynn White.

Skivdebut på eget bolag

Efter uppmärksamheten för några år sedan kring CDn Can't sleep at night har skivkarriären tagit fart ordentligt för Johnny Rawls. Två CD har hittills kommit ut på engelska JSP Records, där han även gjort sig känd som en skicklig arrangör och producent. Men starten på skivkarriären, en bit in på 1980-talet, rönte dock ingen större uppmärksamhet.

- Jag spelade in min första 45-varvare och åkte runt och sålde den själv. Låten var I wouldn't mind och jag gav ut den på egna etiketten Touch.

Singeln följdes upp med en LP, You're the one, där förutom Rawls och L.C.Luckett även keyboard-spelaren Paul Gordon och trummisen Nolan Washington ingick i bandet.

- Det märkliga är att jag inte hade några pengar! En av mina vänner frågade "Har du fått ut nån platta?". Jag svarade: "Jag har en singel, och nån gång ska jag väl få ut en LP". Han frågade vad det kostade att ge ut en LP och jag svarade att det nog skulle kosta omkring 10 000 dollar. Då sa han åt mig att komma till hans affär. När jag kom dit gav han mig 10 000 i en papperskasse! Det var så jag fick ut min LP.

Marknadsföringen av debut-LPn fick Johnny Rawls själv ta hand om.

- Jag reser ju runt överallt, så jag tog med mig plattan till radiostationerna. Det gick faktiskt rätt bra!

Numera använder sig Johnny Rawls inte längre av Touch-etiketten. Han har istället startat ett gospel-bolag, Church House Records, genom vilket han gett ut en gospelplatta med sig själv, dottern Destiny och Rev. Nolan Holmes.

På egna ben

Tillsammans med partnern L.C. Luckett kom Rawls för några år sedan i kontakt med Living Blues-grundaren och skivbolagsägaren Jim O'Neal, vilket 1994 resulterade i den kritikerrosade Can't sleep at night.

Året efter beslöt Johnny Rawls att det var dags att lämna det mångåriga samarbetet med Luckett. Han fick kontakt med John Steadman på JSP Records, och denne lät Johnny själv producera första CDn för JSP, Here we go, i mars 1996.

Samtidigt kom JSP att använda sig av Johnny Rawls musikaliska kunnande och talang även som producent åt andra artister.

- Jag producerade Lonnie Shields senaste (Tired of waiting) och nästa vecka ska jag till New York för att producera en kille som heter Willie Edwards (Everlastin' tears). Sedan är det dags för Deitra Farr (The search is over) och Lonnie Shields nästa (Blues is on fire).

Trots egna spelningar och jobbet som skivproducent åt andra JSP-artister har Johnny Rawls även haft tid att under 1997 åka till Chicago och producera sin egen Louisiana woman. Rawls distinkta, kraftfulla och soulmättade röst och rena och smakfulla gitarrspel kommer bättre till sin rätt på den nya plattan, samtidigt som kompet är tyngre och fylligare. Louisiana woman innehåller en fin blandning blues och soul och visar även Johnny Rawls storhet som sångskrivare.

- Jag skriver mina sånger själv. Gillar verkligen att skriva och anser det viktigt att ha bra material att spela in. Mixningen är också en viktig bit, så den här gången vill jag ha hand om den själv. Mixningen är ju som när ett barn föds, slutet på en process där det är nödvändigt att allt går bra!

Plats på scen. Johnny Rawls plockar upp gitarren och kliver upp på den låga scenen framme vid fönstret ut mot Madison Avenue. Kanske är det längtan hem till "the old lady" som gör att gitarrförstärkaren snart vibrerar av introt till Working my way back to you.

Charley Nilsson


This page and all contents are © 1998 by Jefferson, Sweden.

Site maintained & designed by Jefferson

Taggar: Internationella artister

Skriv ut