Written by Anders Lillsunde | 19 September 2009

The Don Of The Blues
CDS
(53 min)

Chick Willis hade för ohyggligt länge sedan, på 70-talet, en stor underground hit med Stoop Down, nu verklig kult. Det var en av de första då moderna snusklåtarna. Hans rykte kommer alltid att vara förknippad med den låten. Han ställde upp bland alla vita amatörer i The International Blues Contest i Memphis för några år sedan. Då han inte vann, skrev han arga brev på internet om tävlingen där en blues som spelades av vita också bedömdes av vita. Breven fick stort genomslag i en debatt om The Blues Foundation och vilket mandat de självsvåldigt tagit på sig. 

Nu har även han fiskats upp av CDS och gör ett försök att återerövra sina gamla publikkategorier.  Låten Obama har bolaget puffat hårt för. Låtarna ligger i en korsning av blues och southern soul. Det låter litet anemiskt. Skivan slutas med liveinspelning. Då lyfter det och han lämnar det trötta tillståndet.

En ganska vanlig skiva.

Written by Anders Lillsunde | 19 September 2009

Still Standing
JEA 0020
(48 min)

The Soul Children är en grupp, två killar och två tjejer, med en början hos Stax. De hade flera stora bästsäljare för bolaget, innan de försvann från rampljuset. Deras frontgestalt J. Blackfoot fortsatte dock som soloartist och har gett ut många fina skivor över åren. Här har gruppen återförenats. Dock är de ursprungliga sångerskorna inte längre med, men den andra ersättaren Queen Ann Hines är mycket stark sångerska och de har nu mer tyngd. En av deras stora framgångar, The Sweeter He Is, finns här som en ny liveinspelning. Den är vida överlägsen originalet från 70-talet. De sjunger så otroligt bra att man blir tårögd med mindre. Den kommer att bli en sann klassiker. Redaktörens stora favorit Toni Green medverkar som solist på tre låtar, bland annat den stora hitlåten Long Ride Home. Hon har krut i rösten. Men det finns många andra fina låtar som t.ex. som den gospelbetonade Love For Your Life.

En lysande soulgrupp med starka vokalister. Kalas.

Written by Anders Lillsunde | 19 September 2009

Who’s Got The Power
Malaco MCD 7533
(52 min)

Marvin Sease är kungen av the Chittlin Circuit. Ingen har haft fler listplacerade skivor än han under de senaste 20 åren. Hans rykte baseras hårt på hans erotiska låtar, vilka definitivt inte är för minderåriga. Denna hans senaste kan dock riskfritt spelas i bigotta sammanhang om man hoppar över den första låten The Power Of Coochi. Vad man glömmer är att Marvin är en fantastisk balladsångare. Den stora hitlåten från skivan, till allas överraskning med tanke på southern soulens dansinriktning, är en ballad. Den handlar om Marvin som ångerfull vill återvända hem, efter osedligt och lössläppt leverne. Tyvärr, han förblir utslängd.

En bra Marvin Sease-skiva med inriktning på den dansande lyssnare, med några fina ballader inblandade.

Written by Anders Lillsunde | 19 September 2009

Voicemail
MILJA MJL-003
(43 min)

Mr Sam andra cd, och den som förmodligen står för hans definitiva genombrott. Från skivan har han tillsvidare fått en stor hit med Voicemail, en duett sjungen med Floyd Taylor. Förhållandet har tagit slut och nu försöker Mr Sam få kontakt med sin flickvän, men han kommer inte längre än till hennes röstbrevlåda. Det är en fantastisk låt med Mr Sam i sitt mest nedbrutna och känsloladdade tillstånd. Det finns flera sådana låtar där Mr Sam visar vilken fin sångare han är i bluesballader. Danslåtarna är inte så tokiga heller, de hör till genrens bästa. Den roligaste är hyllningen till Bobby Rush, nämligen Rush N You. Han fångar Bobby mitt i prick, utan att imitera Bobby låtstil

Litet fusk har man dock tillåtit sig. 12 Step 4 Cheaters samt någon till från förra cd’n här igen. Har ni inte den, vilket jag knappast tror, spelar det ju  ingen roll. Det är fina, tidlösa låtar.

En fin southern soulskiva med en stor talang.