Brunch med musik 10.30 till 15.00 
Första set: Boogie Woogie Battle med Slim Notini, Ulf Sandström, Big Mike och Toni Palmroth
Andra och tredje set: Sveriges äldsta bluesband, Slim's Blues Gang, i originaluppsättning med Per ´Slim´ Notini och Bill & Guy Öhrström. 

En strålande inledning där fyra pianister med olika temperament möttes. Från Slim Notinis behagligt rullande boogiegångar, över Uffe Sandströms vilda New Orleans-rytmer och flörter till Toni Palmroths dundrande vänsterhand. Big Mike imponerande med att förutom boogie woogie även bjuda på lite gospelgung.

Slim´s Blues Gang bjöd på tre set med stillsamt brunchlir. Behagligt.

Kvällskonsert 19.30 - 02.00
Max Schultz
En supergitarrist som trots att hans taxi fastande i en bilkö kunde gå rakt upp på scen och visa att han är en av Sveriges coolaste gitarrmän .

Baba Blues
Baba Blues behöver ingen närmare presentation. Deras egen blues ger avtryck.

Toni Palmroth
Med komp av Blue Hammer blev det mer tung boogie - nu också med sång.

Tres Dineros
Raka rör när denna trio från Finland levererade tung boogierockinfluerad blues. Boogie on!

Sharpnotes
Med en fantastisk sångare som har samma hunger och attityd som de bästa engelska banden på sextiotalet och med en gitarrist som kan den svarta bluesens alla nyanser utan och innan och med ett strålande låtval var det unga Sharpnotes utan tvivel kvällens största utropstecken.

Blue Hammer
Kompade fantastiskt av och till hela kvällen. Ett stort band med fantastiska solister. Thomas Hammarlund var kvällens gitarrgud. Solot i Bill Öhrströms version av As the Years Go Passing By var outstanding i sin känsla. 

Jam med gäster
Claes Parmland och Thomas Grahn. Parmland spelade oemotstådnliga shuffles och Thomas Grahn kved fram blues på munspel och sång.  Femtiotalsvännerna fick sitt. Tackar.

Bill Öhrström var uppenbart tänd av de andras framträdanden och han fick igång den redan upphetsade publiken. Med 47 år i branschen vet Bill hur han ska  framföra blues - Ge av dig själv och du vinner publikens kärlek.

Tack Mosebacke och publiken och alla musiker som gjorde Jeffersons 40-årsfirande till en härlig musikalisk kick.