Rönnog Seaberg avled 17/10. Hon var en av de första svenskarna att bo i USA och regelbundet gå ut och lyssna på blues och dessutom sedan skriva om det. I Jefferson 54 finns det utdrag ur hennes roman Guds ansikte (1965), där hon berättar om en JB Lenoir-konsert på Sylvio's i Chicago. JB Lenoir blev under 1960-talet en god vän till paret Seaberg och för ett par år sedan kom Rönnogs och Steves inspelningar med i Martin Scorseseproducerade bluesserie, i Wim Wenders Soul of a Man.

Rönnog var nu inte bara en blueskännare, hon arbetade tillsammans med sin man Steve under hela sitt liv med kultur i någon form och i USA var hon känd för sin föreställning med akrobatisk poesi.

En av Sveriges mer egensinniga kulturarbetare är borta.

Hennes sista dikt:

OLD AGE

Old age like a tiger
ripping at your skin
to set your mind free.
We kneel of course.

If old age has such force
what strength birth should be
or the full length of life
and the whole earth!

The old silent movies run
from rusty projectors.
The spiderwebs the spiders spun
on spider spindles
food and fun.

Ronnog Seaberg
10.15.2007