Dogbreath tröttnade en dag på att spela covers, för även om de gått från ren blues till funk och soul med punkattack var de fortfarande fast i coverträsket. Men så, under ett funkjam började pEr att sjunga på Buddy Guys Every Girl I See och bandet började inse att det nog fanns ett mer eget sound. Nio låtar komponerades ganska raskt och åtta av dessa blev gruppens första hemproducerade CD. Denna skickades ut till över hundra arrangörer och detta ledde i sin tur till ingenting... Efter en  Internetdiskussion om Son Houses alkoholvanor fick den engelske radio-DJn Joe Cushley upp ögonen för Dogbreath och började spela deras skiva på sitt program Balling the Jack.
 
En ny skiva, Taste It!, spelades in och släpptes november 2004. Mera radiospelningar följde, nu även i Sverige och Lennart Persson recenserade skivan i Expressen. Taste it! fick ett andra liv när skivbolaget m.m. rootsy.nu hörde av sig och i februari -06 släpptes skivan på "riktigt". En massa fina recensioner följde i både små och stora tidningar och Dogbreath kom in i festivalvärlden. Förutom spelningar på Urkult, Emmabodafestivalen och Östersundsbluesfestival gjorde de även en Englandsturné. Dessutom påbörjades inspelningarna på det som skulle/ska bli nästa full-längdare. I dagarna har en EP med tre låtar från dessa sessions plus en för Radio Västernorrland släppts.
 
Bandet säger sig inte ha någon ambition att vara ett bluesband, även om de inte har något emot att de i mångas öron låter så.  Jefferson säger, lyssna på God Damn Liar ovan - visst är det nothing but the blues!
 
Bandet består av:
 
pEr Åhman: gitarr och vokala inslag, Lars Johnsson: gitarr, Johan Lundgren: Trumma och Richard Stavbom: Bas

Internet: http://www.dogbreath.se/ | www.myspace.com/dogbreathsweden