Abel, Bill #162

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Rating 0.00 (0 Votes)

Bill Abel. foto: Bert Deivert
foto: Bert Deivert 

en äkta traditionsbärare av blues i Mississippi

När jag var på väg till Mississippi i april 2007 för att spela på Clarksdales Juke Joint Festival gjorde jag lite efterforskningar om det fanns några äldre akustiska bluesmusiker kvar omkring Clarksdale. Jag fick tips av Adam Gussow, munspelare som spelar med New Yorks gatubluesmusiker Satan, att jag skulle leta upp Bill Abel i Clarksdaleområdet. “Bill känner alla och har spelat med alla” sa Adam. Han sa också att Bill var en av den yngre generationens bluesmän som spelade akustiskt och elgitarr, och som hade det riktiga ursprungssoundet.

Han menade att alla de äldre gubbarna spelade enbart elgitarr.  Bill hade spelat med Paul “Wine” Jones i Belzoni, där han växte upp. Jag bestämde mig för att fråga efter Bill under Juke Joint-festivalen. Jag visste från programmet att han också skulle spela där. Jag såg en bild av honom på nätet och bestämde mig för att hålla utkik.

En av de stora programpunkterna som jag inte ville missa var invigningen av Muddy Waters cabin (stuga), som en del i Mississippi Blues Trail-projektet. Detta projekt består av ett pågående arbete med att skapa en fysisk färdväg genom bluesens historia. Detta gör man genom att resa vägskyltar som hyllar lokala bluesartister och historiska platser. Honeyboy Edwards skulle spela vid invigningen. Jag var där tidigt och väntade tålmodigt på huvudgästen. När Honeyboy dök upp lite försenad – helt acceptabelt med tanken på hans 90+ ålder – så hjälpte en skäggig och långhårig man honom med att stämma gitarren och sköta ljudet. Det där måste var Bill Abel, tänkte jag.

Efter att alla hade gått, så stannade jag kvar och började prata med Bill, och som den öppenhjärtiga Mississippimusiker han är, bjöd han mig att spela med honom på Club 2000 senare på kvällen. Det var början till en vänskap och musikalisk resa för min del, och jag bestämde mig för att försöka förmedla Bills fantastiska begåvning till Jeffersons läsare.

Bill är musiker, sångare, konstnär och keramiker. Han säljer målningar och kerami, spelar musik, och gör inspelningar för att försörja sin familj. Hans stora gamla hus i Duncan, Mississippi är fyllt med konst och keramik. Där har han också sin Big Toe Studio. Bill åker ut i sin gamla Volvo 740 kombi fylld med inspelningsapparatur för att spela in Mississippis bluesmusiker för Jeff Konkels skivbolag Broke & Hungry, som har sin bas i St. Louis, Missouri. Den hyllade filmen (och Blues Music Award 2009-vinnaren) M for Mississippi visar hur hårt Bill arbetar. Han är med i filmen tillsammans med Cadillac John och har spelat in allt ljud för filmen och dess två cd-skivor. Han har också spelat in den senaste T-Model Ford skivan för Mudpuppy Records i Athens, Georgia.

Bill Abel and T-Model Ford. foto: Bill Deivert
foto: Bert Deivert

På skivomslagen står det att Bill endast är inspelningstekniker och ibland musiker, men i själva verket är han även producent, trots att han inte nämns. Jag var med på inspelningen av T-Model och såg hur Bill arbetade med honom. Jag förstod då att Bill använder sig av sin egen erfarenhet som musiker för att locka fram det han vill ha från de musiker han spelar in. Han har en förmåga att få dem  att känna sig hemma och avslappnade, han lirkar och lockar för att få dem att minnas låtar och speltillfällen.

Vid detta tillfälle kompade han även T-Model. Det är oftast Bill som fixar inspelningsplatser, han känner alla musiker, samlar ihop dem och ser till att inspelningen över huvud taget äger rum. Och det är inte alltid så lätt i Mississippi där klockan knappt existerar!

Bill Abel och jag satt en oktoberdag efter några festivalspelningar och skivinspelningar med Sam Carr och  pustade ut i Bills vardagsrum i Duncan, Mississippi. Där började Bill berätta om sig själv och sin musik.

Bill spelade gitarr som ungdom i Belzoni, men kände inte till områdets ursprungsblues förrän senare i livet. Han spelade i flera rockgrupper och var en "longhaired redneck" som han själv beskriver det. Uttrycket är svåröversatt, men betyder något i stil med “en vit konservativ långhårig typ”. Han busade mycket och berättade en del roliga historier om  biljakter med polisen i hälarna i Belzoni. Senare i livet var han på en bluesfestival i Greenville 1982 och upptäckte att det fanns en hel generation av äldre svarta män i området som hade spelat och fortfarande spelade ursprungsbluesen, fast numera mest med elgitarrer. På festivalen såg han artister som Sam Chatmon, Son Thomas, Johnny Shines, och Eugene Powell (Sonny Boy Nelson).

En av de lokala bluesgubbarna i Belzoni var Paul "Wine" Jones, som Bill under hela sin uppväxt sett stappla omkring, men som han alltid betraktat som en alkoholiserad äldre gubbe. Bill fick veta att Paul var en uppskattad musiker på juke joints. Han sökte upp Paul 1985 och ville lära sig spela som han gjorde. Paul tog Bill under sitt beskydd och han fick börja med att spelade bas med Paul. Bill säger själv: "I början visste jag inte mycket om musiken och inte hur jag skulle spela den. Det blev väldigt enkla basgångar. Det tog lång tid för mig att lära mig spela Pauls musik.”
Han fortsatte: “Det fanns två av Pauls vänner som också spelade med oss, Tommy Hollins och WH Lowe. Vi spelade ihop till och från på juke joints, i folks trädgårdar och ofta framför ett ställe som hette Westside Grocery. Alla gigs var i eller omkring Belzoni. Senare, år 2000, startade jag ett band tillsammans med Tommy Hollins och WH Lowe. Vi spelade på många juke joints, bl.a. Pauls systers juke joint, The White Eagle, i Yazoo City samt en annan som hette Shaka's Lounge.”

“Paul spelade ofta med oss och vi turades om vem som skulle sjunga eller spela. En kille som heter Jimmy Jones eller Jimmy Johnson spelade med oss på den tiden – han var en vithårig gammal man som sedan flyttade upp till Chicago. Hans syster eller brorson spelade trummor med Buddy Guy. Jimmy hängde i Buddy Guys krets i Chicago och spelade ibland med honom. Men Jimmy menade att han nu, när han var så gammal, var slut som musiker. Men när han väl kom igång, så var det verkligen bra och svängde rejält! 
Jag spelade också med David Lee Durham under den tiden på Club Ebony i Indianola, Mississippi i tre år och juke joints i Choctaw, Mississippi samt Johnson’s Grocery  i Shaw, Mississippi. När jag hade ett gig på Johnson´s blev det en polisraid och stället stängdes efter det.”

“Det började med att någon sköt med en pistol utanför stället och att polisen kom. Alla blev tvungna att sträcka upp händerna i luften, inklusive alla i bandet. Polischefen tittade på mig och frågade vad jag, en vit kille, gjorde där. Ägarna hade ett illegalt spelställe i ett rum bakom lokalen och ägaren hade kommit i gräl med polischefen under dagen om något helt annat. Han hade hållit på med illegalt spel där i 30 år och ingen hade brytt sig tidigare, men just den dagen blev det slut på stället.”

“Jag träffade Cadillac John Nolden genom Monroe Jones cirka 2000. Monroe berättade att han hade en vän som behövde ha någon att spela med så jag åkte över till John i Cleveland och jammade. Det var ingen som förstod hans musik och tajming och därför spelade han sällan med någon. Men jag förstod att han spelade på ett ålderdomligt sätt, med mycket luft i musiken och en fantastisk känsla.”

Bill och John spelar fortfarande som duo och har hittills gjort en skiva tillsammans, Crazy About You.

“Jag spelade även med Monroe en del, men började inte med solouppträdanden själv förrän år 2000. Jag spelade med Paul från 1985 till 2005 när han dog. Efter det började jag spela med andra i jam eller som musiker i deras band. T-Model Ford, Sam Carr, George Brock, Honeyboy Edwards, Hubert Sumlin, Robert Belfour och med Henry Townsend uppe i Chicago när Honeyboy bjöd mig på hans födelsedagsfest på en klubb där.”

Bill säger att han spelar äldre blues, men med det menar dagens musiker i Mississippi den råa bluesen efter andra världskriget, inte "pre-war" blues som vi i Europa kallar den äldre bluesen. Bill menar att Paul var lik Charlie Patton både i hans sätt att spela, vara och prata. Rå och aggressiv. Han spelade på alla strängarna och grävde långt ned i tonerna för att locka fram den djupa bluesen.

Bill tycker att Cadillac John är speciell för det finns så få äldre munspelare kvar i Deltaområdet. Några finns emellertid i området kring Bentonia, som Bud Spires.
“John har så mycket luft  i sin musik, det märks tydligt på sättet han fraserar i växlingarna mellan munspelet och sången.... han kan låta tonerna tona ut och sedan kan man bara stampa takten och vänta in honom. Johns röst är kopplad till blues och den gamla gospeln som är fylld med känsla. Därför är han så rolig och njutbar att spela tillsammans med.”

Bills egen musik är en hyllning till country och deltablues, men han skriver också egna sånger som känns som gjutna i Deltat. Hans gitarrstil är naturligtvis influerad av Paul “Wine” Jones, men han kan många stilar och är en hejare på Charlie Patton sånger! Bill uppträder varje år på gatorna på  King Biscuit-festivalen som en “one-man band” samt arbetar mycket med Cadillac John.

Bill har uppträtt på många festivaler i USA och en del i Europa. Han kommer att spela själv och tillsammans med Cadillac John, T-Model Ford, och Bert Deivert på 2010:s upplaga av Åmål’s Blues Fest och Göteborgs Blues Party.

Don’t miss him!

http://www.birthplaceoftheblues.com/bluesmen.htm

Bild och text: Bert Deivert

Discography and film credits

David Lee Durham And The Ladies Choice – played guitar
Bill Abel Live At The Longshot with Sam Carr on drums – recorded and produced by Bill Abel 2003
Club Ebony " a film by Robert Mugge" – played guitar and vocal 2004
Bill Abel One Man Band – recorded and produced 07
Cadillac John Crazy About You – played guitar recorded and produced 01
Hard Times / Big George Brock DVD – recorded and played guitar 2006
Big George Brock Round Two – played guitar along with Hubert Sumlin nominated for Blues Award 2006
George Brock Rootsway Live Records – played guitar 2006
New Harmonies - Celebrating the Roots of American Music – Smithsonian Institute Public Television  – played guitar 2007
Big George Brock Live at Seventy Five – played guitar, nominated for Blues Award 2007
Big George Brock BBC Paul Jones Show – recorded at BBC London 2007
History of the Guitar –  BBC recorded Jimmy Duck Holmes session at the blue front 2006
Jimmy Duck Holmes Back To Bentonia – co produced and recorded 2006
Done Got Tired Of Tryin' Jimmy "Duck Holmes – recorded 2007, nominated for Blues Award
Odell Harris Searching For Odell Harris – recorded and played guitar 2006
Wesley Jefferson and Terry Williams Meet Me In The Cottonfields – recorded and played guitar 2007
Mississippi Marvel  The World Must Never Know – recorded and played guitar 2008
T Model Ford Jack Daniel Time –  recorded and played guitar 2008
Pat Thomas His Father's Son – recorded 2008
M for Mississippi –  DVD recorded and played guitar 2008
M for Mississippi – Soundtrack CD recorded and played guitar 08
Down The Tracks – The Music that Influenced Led Zeppelin – DVD played guitar 2008
Jimmy 'Duck" Holmes Ain't It Lonesome –  recorded 2009

Taggar: Internationella artister

Skriv ut