Thomas, Irma #153

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Rating 0.00 (0 Votes)

IRMA THOMAS

Irma Thomas

En riktig överlevare

Irma Thomas karriär är fylld av paradoxer. Hon har nått legend-/kultstatus som The Soul Queen of New Orleans. Ändå är hennes karriär som listsäljande artist relativt obetydlig. Hon hade en 22:a placering 1960 med sin första inspelning på det lilla bolaget Ron. Hon gick över till Minit som sedan köptes upp av Imperial. Där fick hon sin största hit, Wish Someone Would Care som nådde 17:e plats på Billboards poplista 1964. Hennes fyra återstående hitlåtar låg mellan 42:a och 98:e plats innan Imperial släppte henne. Irma fick kontrakt med Chess som försökte göra en soulsångerska av henne med inspelningar i Muscle Shoals. Det lyckades inte och hon släpptes av Chess. Hon fick kontrakt med Atlantic, men allt förblev outgivet. Sedan blev det bara småbolag som tog sig an henne.

Avgörande för hennes senare karriär var kontraktet 1985 med Rounder, ett bolag inriktat på en vit marknad, motsvarande Alligator. Där fick hon en första Grammynominering 1991 med sin tredje skiva för bolaget.  År 2006 hade hon inte gjort någon inspelning på sex år. Då gjorde hon albumet After The Rain, vilket kom ut i kölvattnet efter orkanen Katrina som åstadkom översvämningen av New Orleans. Skivan fick en överraskande Grammy som ”Best Contemporary Blues Album” och hon fick rejäl exponering.

Irma Thomas legendstatus baseras på fyra–fem väldigt starka r&b-ballader som It’s Raining, Ruler Of My Heart – en cover på Otis Reddings Pain In My Heart, Time Is On My Side – en jättehit för The Rolling Stones under deras tidiga karriär samt Wish Someone Would Care. När soulen slog igenom i mitten av 60-talet, var hennes karriär mer eller mindre redan över. Men hon har haft trogna fans främst i Europa som hållit henne igång.

Irma Thomas föddes den 18 februari 1941 som Irma Lee i Ponchatoula i Louisiana. Som 14-åring fick Irma sitt första barn. Innan hon fyllt 20 hade hon varit gift två gånger, skiljt sig samt fått tre barn till. Hennes efternamn Thomas kommer från hennes andra man. Hon gifte så småningom sig med Emile Jackson som även blev hennes manager och är så än idag.

Intervjun kommer från presskonferensen i Raumo sommaren 2007 där alla fick ställa frågor.


På vilket sätt skiljer sig ditt album, After The Rain, från dina tidigare album och varför fick den en Grammy?
Jag har ingen aning om varför den fick en Grammy, om ni vet säg till! Jag hoppas att det var kvalitet som var anledningen. Jag uppskattar att man utsåg mig till mottagare. Alla låtar var dock utvalda långt innan stormen (Katrina). Skivan handlar alltså inte om stormen, vilket många tror. Däremot spelades den in efter stormen. De enda låtarna som lades till då, var These Honey Dos som jag och David Egan skrivit samt Shelter In The Rain. Vi ändrade även en del av orden i Another Man Done Gone till att passa situationen efter stormen. Alla andra låtar valdes innan stormen. Erfarenheten av stormen gav dock mitt framförande en större inlevelse.

Jag har alltid tidigare gjort inspelningar med stora band med blås. Producenten Scott Billington och jag beslöt att göra något annat denna gång; vi har producerat mina skivor de senaste 20 åren. Min röst skulle vara mer i förgrunden än instrumenteringen. Han beslöt att göra skivan med övervägande del akustiska instrument och inte med så mycket blås. Även med alla de instrument som nu finns med, är de mer återhållsamma och min röst mer i förgrunden. Det fungerade. Han valde musikerna, eftersom han visste vad han var ute efter. Jag hade aldrig jobbat med dem tidigare på reguljär bas, även om jag känner dem alla.

Planerar du för någon ny skiva?
Vi borde ha varit i studion redan, men Scott Billingtons enda dotter gifte sig för en månad sedan. Hans bröllopsarrangemang kom emellan. Förhoppningsvis går vi in i studion mot slutet av året och har något klart nästa år. Vi har inte bestämt inriktningen, annat än att min röst skall vara mer framträdande än på mina tidigare inspelningar. Jag blir äldre och jag vill försäkra mig om att bli hörd.

Du började spela in i mycket unga år, hur har din röst förändrats över åren?
Min röst har blivit mer mogen. Jag har blivit mer mogen. Jag gör låtar som är representativa för den ålder jag befinner mig i. När jag väljer låtar, beaktar jag att jag inte rör mig på scenen som jag en gång brukade. Låtarna skall berätta en bra historia även om de är danslåtar (up tempo). Över åren lär du dig något om att sjunga och uppträda som du inte visste när du var ung. Det märks.

Det känns underbart att fortsättningsvis uppträda. När jag började hade jag inte planerat att hålla på såhär länge. Det är ju över 40 år sedan. Jag var 19 då jag började, nu är jag 66. Vem förväntar sig att ha en så lång karriär? Jag har aldrig haft en miljonsäljare. Jag har inte haft en låt på listorna de senaste 30 åren. Jag har haft bra låtar som spelats på radio och jag har en fantastisk bas av fans, som uppskattar mina skivor. Jag förväntade mig aldrig att ha en livskraftig karriär såhär sent i livet. Det är underbart och jag kan inte tänka mig något annat

Var har du dina flesta fans utanför USA?
Jag har en bra publik i Europa och Asien. Jag uppträder inte så ofta där, men när jag kommer, går de på mina konserter. De dikterar även vad jag skall göra, sjunga låtar jag inte haft i repertoaren på länge.

Hur är situationen för New Orleansmusikerna nu?
De flesta uppträder mer utanför, än i staden. Många klubbar har ännu inte öppnat på nytt. Redan före stormen jobbade jag inte så mycket i New Orleans. Det kommer att ta lång tid att upprätta musiklivet. Många musiker bor någon annanstans idag. Många hade inte heller sina hem försäkrade. De måste jobba sig tillbaka. Jag bor i mitt gamla hem. Jag flyttade in igen första veckan i april. Vi hade då ett sovrum och ett badrum klart. Vi renoverar oss fram genom huset. Det var fel när pressen skrev att mitt hus flöt bort. Gamla trähus flöt bort, men inte mitt. Mitt är ett tegelhus.

Irma Thomas - photo: Pertti NurmiFör fem år sedan sågs din bild på en bussreklam för vuxenutbildning. Hur kan en artist påverka sitt samhälle?
Jag hade precis då gått ut med en examen efter en två års utbildning i Business hos Delagado Community College. De bad mig ställa upp för reklamen. Man kan oavsett ålder skaffa sig en utbildning för att förbättra sin livssituation eller få ett bättre jobb. Jag ville exemplifiera det. Den andra orsaken var att jag ville inspirera yngre kvinnor med barn, att inte ge upp på grund av att de fått barn. Det finns alltid en möjlighet att skaffa sig en utbildning för att förbättra sin situation. Det fungerade. Det året ökade inskrivningen på vuxenutbildningen.

Jag planerade först att bara ta en allmän utbildning, för jag hade ju en karriär. Men sedan reflekterade jag över inom vilket område jag var verksam: show business. Då beslöt jag att vidareutbilda mig inom Business med syftet att lära mig den affärsmässiga delen för att få bättre överenskommelser för mig själv. Jag lärde mig då att man aldrig kan lära sig för mycket. Det underlättade faktiskt att jag redan var i branschen. Ibland blev jag faktiskt ett praktikfall samtidigt som jag var en del av klassen.

Många av de yngre eleverna hade musikambitioner och de undrade vad jag hade där att göra. Jag förklarade att show är en del av business, vilket ökade deras förståelse för den affärsmässiga delen. De fick veta att glamourdelen är den mindre delen av showlivet. Den största delen består av hårt, tungt arbete.

Har din publik förändrats över åren?
Jag uppträder för en allt yngre publik. Deras uppskattning är dock densamma som min tidigare publik. De gillar vad de hör. Om du stannar inom show business länge nog, blir din publik med nödvändighet yngre. De äldre dör bort. Det är ett naturligt förlopp.

Jag kommer att fortsätta. Det finns ingen anledning för mig att pensionera mig. Jag kanske inte reser lika mycket som tidigare och jag väljer mer noggrant mina uppträdanden. Min make skulle inte stå ut med mig som pensionär hemma. Jag är svår att ha att göra med. Det ligger nog även i hans intresse att hålla mig sysselsatt.

Du gjorde några välgörenhetsuppträdanden i Chicago tillsammans med Koko Taylor för någon månad sedan.
Koko Taylor bjöd in mig och Marva Wright till Chicago. Inte nog med att vi deltog i hennes välgörenhetskonsert. Hon gav oss båda varsin stor check för att hjälpa oss återuppbygga våra hem. Jag lovade att alltid ställa upp om hon ordnade någon mer välgörenhetstillställning. Hon gör ett storartat arbete runt om i Chicago för att hjälpa unga artister att komma fram, ja även andra som har det svårt.

Irma Thomas

Finns det någon yngre artist av idag du gillar, som ligger nära din stil?
För att vara ärlig, det kan finnas hundratals av dem. Men jag har inte haft tid att lyssna på unga artister under de två senaste åren. Jag har varit fullt sysselsatt med att renovera mitt hus. Jag har inga namn, men det finns flera yngre sångerskor som kommer fram nu. Det finns även gott om manliga. De har lärt sig att de inte behöver skrika och gapa för att låta bra. De har gått tillbaka till musikens rötter. De gör musik med innehåll och med bra melodier.

Jag föredrar att sjunga framom att skrika. Jag gjorde en skiva för ett antal år sedan, vilken sålde ganska bra i vissa europeiska länder. Den heter In Between Tears. På den finns en nyinspelning av I Wish Someone Would Care. Killen som hade hand om inspelningen hade mig att skrika fram låten under tio minuter. Jag hatade varje sekund av det och jag gör aldrig låten på det sättet. Skrik är inte detsamma som sång. Det är tufft för stämbanden och det är tufft för öronen. Jag kan ta i för en fras som i till exempel I’ve Been Loving You Too Long och i några andra låtar till. Men jag sätter en gräns vid att göra en hel låt på det sättet, med ett hårt tufft skrikande. Sång är inte menat att göras på det sättet. Låten tappar något efter ett tag.

När du senast var i Finland hade du en scenkostym som påminde mycket om den kvinnor använder i voodooceremonier. Har du något liknande nu?
Jag kommer att ha en liknande ikväll. Jag har den scenkostymeringen, för att den är bekväm och ser bra ut på mig. Dressen har inget med voodoo att göra. Jag är uppvuxen i New Orleans, där det fanns voodoo överallt. Dessutom tror jag inte på voodoo. När kvinnor kommer upp i en viss ålder, uppför sig inte kroppen som den en gång gjorde. Då är det bra att ha något som döljer.

Du har gjort många fina låtar över åren. Är det svårt att hitta nya fina låtar?
Både ja och nej. Före min Grammy var det svårt att få mig tillsänt låtar av erkända låtskrivare. Nu när jag vunnit en Grammy och ryktet spritt sig, har jag inga problem att få tag på bra material.  Nu är mitt problem att jag har för mycket med huset att göra för att kunna koncentrera mig på låtval.

Ikväll kommer jag att göra en blandning av gamla och nya låtar. Mitt band kan inte alla mina låtar. Om någon då ber om en sådan, sjunger jag den a cappella. Om du verkligen gillar vad du gör och bryr dig om dina fans, finns det ingen ursäkt för att inte göra en låt. Det finns dock en låt jag INTE gör: It’s Man’s-Woman’s World*). Och jag blandar inte min gospel med min r&b.

*) Låten producerades av James Brown och den spelades in med hans band år 1966. Den blev hennes sista utgivning på Imperial.


Text Anders Lillsunde / Jefferson #153

Taggar: Internationella artister

Skriv ut