1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Rating 0.00 (0 Votes)

O.B. Buchana

OB Buchana

“I am a southern soul singer, man. We are cool”

Ibland blir livet mer dramatiskt än vad man föreställt sig. Efter min intervju, började jag göra litet forskning kring de namn O.B. nämnt. Jag slog på hans bror Luther Lackey, som tidigare var ett för mig helt okänt namn. Han visade sig vara något så exklusivt som en svart C&W-artist i en direkt förlängning från den svarta superstjärnan Charlie Pride från Mississippi, vars storhetstid inföll under 70- och 80-talen. Luther har dock nu gått över till southern soul/funk på sin senaste skiva. Det framgick också att Luthers pappa var den världsberömde sjungande barberaren i Clarksdale, Wade Walton. Var Wade Walton även….. Nytt telefonsamtal till O.B. Så bra var inte tillgången på scoop den dagen. Luther och O.B. har gemensam mamma men olika pappor. De är alltså halvbröder. Men sambandet är upphetsande nog.

O.B. har sjungit professionellt i över tio års tid och hade innan dess sin bakgrund i gospel. Han gjorde sina första inspelningar för Blues River Records i början av 2000-talet, som distribuerades av Susie Q Records. Susie Q startades upp i slutet av 90-talet av Stan Lewis och hans son för att ge ut southern soul. Stan Lewis är en legend i bluesvärlden med bolag som Jewel och Paula, på vilka han som kanske den siste gav ut blues 45:or för en svart publik.  Stan Lewis köpte tidigt en katalog med Chicagoutgivningar, bl.a. på Mel Londons småbolag samt Cobra, med artister som Earl Hooker, Magic Sam, Otis Rush  m.fl. Stan sålde alla sina masters kring millennieskiftet, men behöll Susie Q som dock inte hade någon inte större framgång på southern soul-marknaden, även om man fick tag på intressanta artister och gjorde en del bra inspelningar. För något år sedan lades bolaget ner.

Det var kanske ett förhastat beslut. Med utkikspunkt från St. Paulsgatan i Stockholm, verkar det vara en tidsfråga innan southern soul bryter igenom barriärerna och blir en erkänd musikform, den nya svarta bluesen, i bredare kretsar.

Det har riktats våldsam kritik mot de idag få stora skivbolagen, som bara satsar på en nästan global försäljning och som har slutat ge ut skivor på små marknader. De tar inget ansvar för musikens utveckling där den egentligen sker, alltså på gräsrotsnivå. Samtidigt finns massor av artister och oberoende bolag som ger ut musik för små marknader. Den musiken kommer inte in hos de stora medierna eller radiobolagen, där den trängs undan av de stora kolosserna. Den blir inte exponerad och artisterna kommer inte fram, såvida de inte senare köps över redan utvecklade.  Det finns idag en jättebarriär för gräsrotens möjlighet till större genomslag. Det finns uppfattningar om att de stora bolagen kommer att krossas av sin egen tyngd och oförmåga till kreativt tänkande, vilket redan lett till sjunkande intäkter, men ökande kostnader. Skivbranschens kris kan nämligen inte enbart skyllas på nedladdning. Vi skulle i så fall föras tillbaka till en tid, där mångfalden var större och varje aktör sökte sin nisch. Publiken skulle återupprättas som den yttersta smakdomaren, istället för dagens byråkratiserade skivbolags- och programdirektörer.

O.B. Buchana har nu gett ut två skivor på Ecko, vilka gett  honom stadiga placeringar på radiolistorna i södern. En tredje på Ecko kommer i maj eller juni i år. Han har blivit en av de mest framgångsrika yngre sångarna av idag.

Intervjun gjordes per telefon i oktober 2005 och med uppföljning i januari 2006.

MIN BAKGRUND

Jag är född den 15 januari 1972. Min far L.C. Buchana är död. Min mamma, Dorothy Lackey, lever. O.B. är ett smeknamn min pappa gav mig som barn. Aubles är mitt riktiga förnamn. Jag är inte gift, men förlovad. Jag har tre barn, son på sju år och så två tvillingar. Jag har sex bröder. Av dem håller bara Luther Lackey på med musik. Jag bor nu i Southaven i Mississippi. Southaven ligger på gränsen mellan Memphis och Mississippi. Jag jobbar heltid som sångare. Jag har sysslat med musik nästan hela mitt liv. Jag sjöng gospel när jag var tonåring. Jag startade som en professionell soulsångare när jag var 23. Jag spelar inga instrument förutom litet fuskande på trummor.

Mina första inspelningar gjorde jag för Blues River Records och de gav ut två album, It’s Over och I Got Caught. Blues River distribuerades av Susie Q Records och på så sätt kom jag i kontakt med dem. När Susie Q stängde ner, måste jag hitta ett nytt skivbolag. Jag ringde då till Ecko Records.

ImageMin pappa brukade sjunga. Som barn hörde jag honom sjunga och uppträda litet. Det var det jag också ville göra. Min pappa spelade skivor med Z.Z. Hill, Marvin Sease, Little Milton, och Bobby Rush. Jag lärde mig mycket av dem och så Tyrone Davis, Latimore, Mel Waiters. Av ännu äldre sångare är det James Brown, Otis Clay, Otis Redding och Sam Cooke, vilka jag alla lyssnade till som barn. De gjorde fantastisk musik och fina bästsäljare.

Av dagens artister gillar jag bl.a. ”min kompanjon” Sir Charles Jones, T.K. Soul och min bror Luther Lackey. Av de kvinnliga gillar jag bl.a. Denise LaSalle, Sheba Potts, Shirley Brown och Jackie Neal (innan hon mördades av sin f.d. pojkvän). Jag gillar deras stil och sätt att sjunga.

MIN KARRIÄR

Jag uppträder i North Carolina, Washington DC och så nere vid kusten, speciellt i New Orleans och Mobile, Alabama, vidare Birmingham, Alabama o.s.v. Det blir på massor av ställen.

Den största publik jag uppträder för är på festivaler, där det kan vara 20 000 till 30 000 personer. På klubbarna är det mest tjejer i publiken, ungefär 75 % och bara 25  % är killar.

Jag har spelat tillsammans med mitt band i 13 år. Bandet har åtta medlemmar inklusive två körsångare. Det är en sologitarrist, bas, två på keyboard, trummor och en rytmgitarr. Det är ett stort band. Jag uppträder för det mesta varje veckoslut, ibland med två uppträdanden, ibland med bara ett. Gagen är bra, jag kan inte klaga. Jag får 3 500 till 4 500 dollar per uppträdande.  Jag har en agent som sköter mina bokningar. Rodgers Redding gör mina bokningar.
MIN MUSIK

Jag skriver mycket av min egen musik, även om andra skriver en del. På mitt nya album som kommer ut 2006, har min bror Luther Lackey skrivit en hel del, även om jag också skrivit många låtar. Jag gör för det mesta sånger som handlar om att man behöver någon att älska, att man förlorat något, eller att man står troget vid sidan o.s.v. – alltså kärlekssånger.

När jag skriver mina egna sånger, försöker jag tänka på vad jag gått igenom i livet och sedan skriva om det.  Om jag haft en dålig relation, går jag tillbaka och försöker fundera ut vad jag kunde ha gjort bättre och gör en låt om det. Publiken kan känna igen sig i varenda en av mina låtar.  De berättar för mig att när jag sjunger mina texter, känns de sanna. Ja, de känner igen sig i alla mina texter.

Jag har inga problem med sexsångerna inom southern soul. Min gode vän Theodis (Ealey) gjorde Stand Up In It. Jag tycker det är en bra låt, men du måste veta hur långt du kan gå. Och den är ungefär så långt man kan gå. Jag har en låt på min nya cd, My Wife Don’t Make Love Like My Woman.

När jag gjorde min första cd för Ecko, var det bråttom att få ut skivan. Vi hade inte tid att ta in mitt band och öva igenom. Därför blev det syntar. Den skivan tog tre veckor att få ihop. Den andra tog två veckor. När jag gick in i studion behövde jag bara göra sången eftersom jag innan hade låten helt klar. Jag gjorde tre–fyra låtar per dag. För den nya skivan har jag gjort fem låtar och fem har jag kvar att göra. På nästa skiva planerar jag att i större utsträckning använda liveinstrument.

Min popularitet betyder mycket för mig. Jag måste tacka publiken som gjort O.B. till den han är. Vore det inte för dem skulle jag inte finnas. Och Gud som gett mig talangen att kunna skriva och sjunga, alltså för fram budskap över landet.

Jag skulle också tacka min fästmö, för att hon står ut med mig, hennes namn är Pamela Beard.

“I love the music, man”
-----------------------------------
Under mina efterforskningar stötte jag på en klubb där O.B. skulle uppträda nu i februari. Jag tog kontakt med dem för att fråga vad det var för ett ställe. Notera vad uppträdandet kategoriseras som.

Club Legit
6324 West Florissant
Saint Louis MO, 63136
Telefon +314 383 5252 (uppringt 1 januari 2006)

”Det här är ingen nattklubb i egentlig mening. Vi hyr ut stället för olika evenemang både för svarta och vita. Vi ligger norr om St. Louis i ett område med 90 % svarta. De som hyr klubben tar med sig sin egen publik, därför har vi också vita evenemang. Vi kan alltså ha 100 % vita men också 100 % svarta och så blandat förstås. Artisten eller bokaren tar inträdet. Vi hyr bara ut. Vi kan servera mat, men vi har ingen spritlicens. Fram till klockan tio får man ta sina egna flaskor, om man inte skaffar sig ett tillfälligt serveringstillstånd. Stället har funnits här i åratal ända sedan 50-talet under olika namn.”

Om O.B. drar fullt hus ligger bruttointäkten över 5 000 dollar enligt inträdet i annonsen, kanske närmare 6 000 dollar. Det ligger något i hans påstående att gaget är bra även efter avdrag av alla kostnader. Då lever han hyfsat trots att han bara uppträder på helgerna.

 

text: Anders Lillsunde


This page and all contents are © 1996-2006 by Jefferson, Sweden.

www.jeffersonbluesmag.com

Site maintained & designed by Jefferson

Taggar: Southern soul

Skriv ut